Att finkulturen föraktar fulkulturen är tröttsamt men något man får acceptera. När finkulturen som ofta är fallet i Sverige finansieras av ofrivilliga bidrag från skattebetalare och fulkultursföraktet fortgår har man gått långt över gränsen.

Lena Endré intervjuas i senaste Fokus där hon allvarligt aspirerar på kulturfascisttopplistan.

”Jag blir så jävla upprörd när jag tänker på att kultur knappt ingår i skolundervisningen längre ”

”Det har aldrig varit så mycket svenska filmer som på Berlinalen i år. Ändå är det nästan inga svenska journalister här, de är alla hemma och bevakar melodifestivalen, som anses mycket viktigare. Det är skrämmande.”

Att svenskarna är större kulturkonsumenter än någonsin är tydligen ointressant. Det är ju inte fiiin kultur de konsumerar. Att Lena Endre levt på skattebetalarnas pengar i 20 år är heller inget hon tackar för.

Till syvende och sist är det bara en fråga om människoförakt. Människorna är för dumma för sitt eget bästa. Men Lena Endre vet bättre.

Stim har grävt upp sitt huvud ur jorden.

Nätverken för att sprida musik finns redan. Problemet är att ingen kan göra rätt för sig, även om man skulle vilja. De lagliga alternativ som finns är dåliga och inkompatibla. Nu föreslår Stim att man ska betala en frivillig avgift för att få rätten att ladda ner upphovsrättskyddad musik. Idén är så enkel och så enkel att implementera att det borde gjorts för många år sedan. Tänk att med sitt kreditkort betala en avgift på stim.se. Antingen för en månad eller löpande.

Problemet är att skivbolagen tycker så synd om sig själva och de kommer inte vilja släppa sin stora del av kakan de fått förut. Det lär dra ut på processtiden. I framtiden är de förmodligen helt onödiga, men de kommer de ju inte acceptera.

Publiken vill göra rätt för sig. Vi hade gjort det för många år sedan om vi bara fått chansen.