Källskatten är de skatter som arbetsgivare betalar för en anställd. Sossarna införde dessa redan 1947 och det faktum att skatterna är osynliga lär ha bidragit till att högskattesamhället kunnat bli verklighet.

40% av svenskarna tror att skattetrycket är lägre än 35%. Det lär betyda att många svenskar inte har en aning om den källskatt de är med och betalar. Det är ingen slump såklart. Det finns någon som vill att det ska vara så hemligt som möjligt.

Att fastighetsskatten för villaägare har blivit en så stor fråga är förstås för att den är synlig. När hörde du en lägenhetsinnehavare gnälla över fastighetsskatten? De betalar den också, men den är inbakad i hyran eller bostadsrättsavgiften.

Peace, Love & Capitalism föreslår att synliggöra källskatten. Synligare skatter skulle ge mer krävande skattebetalare. Får vi verkligen valuta för de 49% genomsnittssvensken betalar?

För mig som företagare är skatterna smärtsamt tydliga. En fakturerad tusing inkl moms blir inte mer än 348kronor i plånboken. Jag får in allt på kontot och skickar större delen vidare. Jag betalar gärna skatt, men inte mer än hälften av mina pengar.

Om alla löntagare skulle betala skatt på samma sätt som företagare skulle vi ha en helt annan skattedebatt. Antagligen skulle det ge lägre skatter, men framförallt skulle det leda till att varje skattekrona användes klokare.

Michael Wood är USA:s ambassadör i Sverige. Efter samtal med George Bush har han kommit fram till att hans största fokus i Sverige ska vara att söka upp svenska företag som jobbar med alternativ energi och sammanföra dem med riskvilligt amerikanskt kapital.

Kunskapsnivån och mognaden inom miljösektorn är hög i Sverige och från USA:s sida är intresset enormt. Det är utmärkt för miljön i första hand men också för den svenska sysselsättningen. Men visst borde svenska riskkapitalister hålla sig lite längre fram? Det är de här företagen som kommer lösa miljöproblemen och dess största vinster kommer ur landet.

USA lägger sex gånger mer på miljöforskning än hela EU.

Här styrs miljödebatten av bakåtsträvare – I USA är de aktivt med och löser miljöproblem – och de kommer få lön för mödan.

Det är en nygammal moderat idé att minska antalet riksdagsledamöter. Nu tar Henrik von Sydow upp frågan igen i en krönika på Politikerbloggen.

Förslaget är såklart utmärkt. Och det av flera skäl.

1. Henriks argument är att färre syns mer, det ställs relativt sett större krav på dem och väljarna får i större grad ett ansikte på den som representerar dem.

2. Flera partier toppstyrs totalt varpå de flesta av deras ledamöter bara är röstboskap. Om så få bestämmer varför fylla ut plenisalen med ledamöter som tvingas hålla tyst?

3. Riksdagen tenderar att locka till sig förvaltare snarare än förnyare. Skulle 100 platser försvinna hade förvaltarna rykt först. Det är ju förnyarna som drar röster.

4. Den samlade lönen för 100 riksdagledamöter är ca 60 miljoner per år. Den sparade summan lär dock bli betydligt högre än så.

5. Politiker bestämmer för mycket och detaljreglerar det människor sköter bäst själva. Färre ledamöter kan fokusera på det politiken faktiskt behövs till.

Mona gillar inte den nya regeringen. Idag dissar hon Alliansregeringen i SVD, men då det mesta går utmärkt finns desto mindre att klaga på.

1. De rika blir rikare.

Ok. Det är väl alldeles utmärkt? När de blir rikare kan de konsumera och investera mer. Ökad konsumtion leder till större produktivitet, högre löner och fler i jobb. Ökad investering leder till att företag får starkare stöd till expansion och nyanställning.

Monas problem är ju att hon försöker odla myten om en statisk ekonomi. Om en får mer får en annan automatiskt mindre. Tillväxten och det ökade välståndet bevisar motsatsen. Kvar blir då bara avundsjukeargumentet. Nån tjänar mer – det ska vi stoppa. Vi är ju avis. Det är en vidrig och destruktiv politik.

2. Arbetsmarknaden blir otryggare

Nope. Med fler i jobb och ökad rörlighet blir arbetsmarknaden betydligt tryggare. Jobb finns det gott om, skulle man sluta överreglera arbetsmarknaden skulle vi få ännu fler i jobb – och ännu mer trygghet.

3. Räntorna stiger så att det blir dyrare att bo.

Räntorna balanseras i takt med konjukturen. Vi får större marginaler att betala vårt boende med. Dessutom är våra räntor fortfarande lägre än jämförbara länder.

4. 300 000 personer har lämnat a-kassan.

De lämnar rätten att få A-kassa, men fortfarande är med och betalar mer än 90% av a-kassans omkostnader. A-kassan borde vara frivillig och självförsörjande. Undrar hur många som skulle gilla att betala tusentals kronor till en frivillig A-kassa?

5. Sjuka får lägre ersättning.

Sänk skatten mer så kan vi ha en buffert då det kommer mindre pengar in. Den som jobbar ska alltid känna att det lönar sig. Och den som är sjuk ska alltid känna att det lönar sig att komma tillbaka. Även om det är till ett annat jobb än det gamla vanliga.

Ja Mona, enligt mig har du inte mycket att komma med. Hoppas på vassare åsikter nästa år.

Ett år har gått. Det finns många anledningar att gnälla, men blotta tanken på alternativet visar på desto fler anledningar att fira!

Nu är det tre år kvar innan vi vinner nästa val, men för att vi ska klara det behövs hårda tag på alla fronter. Det räcker inte att göra rätt, man måste också förklara vad man gör, varför man gör det och att man är stolt över det. Det finns goda anledningar att vara stolt över en modern politik. Estland, Island, Irland, Taiwan, Sydkorea och HongKong är alla mycket goda exempel som visar att vi är på rätt spår. Det går inte tillräckligt fort, men det är faktiskt en riktigt stor oljetanker att vända. Patience my friends.

Den härliga bilden är från den mycket härliga valnatten. Ett gott minne för många år framöver.

Politiker har en övertro på regler. Alla vill göra ett avtryck, kunna peka på något de genomfört.

En av de klokaste politiker jag känner till är Christofer Fjellner. Han har sagt att hans mål som politiker är inte att genomföra så mycket som möjligt utan att stoppa så mycket dumheter som möjligt. Det lär ge honom mindre chans att hamna i historieböckerna men i mina ögon är han ett politiskt föredöme.

Sverige har sjukt många regleringar. Ju fler regler, myndigheter och andra instanser det finns desto mindre förväntas av oss. När man har lagar om allt behövs inte det egna omdömet. Det förtvinar och dör. Vi blir emotionella zombies.

Systemet har gjort oss fega, om en granne har problem ringer vi hellre socialen än ringer på och undrar hur det är. Det ”solidariska” samhället har gjort oss osolidariska.

När staten reglerar det som är sunt förnuft har man passerat vad staten är till för. Nyligen ville konservative Göran Hägglund ha en civilkuragelag. En lag som gör det olagligt att inte hjälpa någon i en pressad situation. Vad blir det då kvar av den goda viljan och det ansvar som de allra allra flesta faktiskt har?

Samme Göran Hägglund har faktiskt sagt nåt klokt också, citat ur minnet: ”Vi går mot ett samhälle där hälften är förbjudet och hälften obligatoriskt.” Han sa detta när han inte satt i regeringsställning. Nu är det hans ansvar att göra oss friare.

Merit Wager skriver idag i sin svd-krönika om en del sjuka miljöregler. Visste ni till exempel att lekande barn på en lekplats platsar som miljöbrott? Eller en smattrande flaggstångslina? Medan våra domstolar tvingas lägga energi på detta frodas den verkliga brottsligheten på annat håll.

Det finns också flera exempel på hur miljöreglerna helt motverkar sitt syfte och konsekvensen blir direkt miljöfarlig. Jag som småföretagare har inte rätt att åka till sopstationen med uttjänta lysrör. Som privatperson kan jag det, men om lysrören hängt på mitt kontor måste jag söka tillstånd för att transportera farligt gods. Eller anlita någon som redan har tillstånd. Gör man fel kan man få böter, det har en skånsk småföretagare fått erfara. Nästa gång kanske han slänger lysrören i hushållssoporna?

Häromveckan var jag på tjänsteresa i norra småland. I närheten av Kisa sträcker vi på benen och beundrar de vackra miljöerna. Där i skogskanten ligger ett trasigt lysrör. Jag förstod redan då det sjuka i att om jag skulle ta med det skulle jag begå ett lagbrott. Jag hade ju inte sökt tillstånd.

Men visst tog jag med lysröret. Så nu är jag kriminell.

Merit skriver mer på sin blogg.

Johan också.