Tjusningen med Centerpartiet är underifrånperspektivet. Visst tummar man på det ibland, men inget annat parti är i närheten.

Om beslut fattas så nära den det berör är det ur demokratisk synvinkel optimalt. Om något rör flera personer, flera kommuner eller flera länder kan beslutsfattandet flyttas uppåt, men bara med tilldelat mandat underifrån.

Att Riksdagen styr över hälften av det som berör kommuner är ett demokratiunderskott. Visst kan Riksdagen formulera något som passar de flesta, men om det bara är en enda kommun som inte är nöjd borde Riksdagen inte ha mandat att styra över den kommunen.

Om en kommun bestämmer att all mat inom kommunal verksamhet ska vara ekologiskt odlad låter det kanske som en bra idé? Men borde inte varje kök kunna bestämma detta själva i samråd med sina kunder? Antagligen skulle många välja ekologisk mat, trots att det kostar mer, men om någon istället skulle föredra att ha större rum eller fler i personalen är det helt enkelt ett val som inte finns till buds. Vem har rätt att ta ifrån medborgare detta val?

Vänsterpartiet är den demokratiska antitesen. De vill från högre ort avgöra vad som är bäst för folk. Även om mallen skulle passa någon så är det naivt att tro att den skulle passa 9 miljoner svenskar. Människor är olika och tenderar att bli ännu mer olika med tiden. De har olika önskemål och behov. Bara de har förstånd att veta vad som är bäst för dem själva.

Publik Service har tagit det lite lungt under våren men är nu tillbaka i ny lokal. Numera huserar vi på Street vid hornstull och kommer imorgon tisdagen 13/5 kl 18:00 debattera fildelning och upphovsrätt med Karl Sigfrid (m) och Martin Andreasson (fp).

Frågan om fildelning berör mig mycket. Jag är stor kulturkonsument och vill gärna betala för mig. Dock tycker jag att kulturmarknaden fungerar dåligt och inte gör sitt bästa för att förtjäna mina pengar. I debatten väljer jag inte sida, men jag hoppas vi kommer närmare en lösning.

Moderator för kvällen är journalisten Nicklas Mattsson med bakgrund från Jarowski och Internetworld. Redan -98 ställde han sig frågande till hur upphovsrätten kommer överleva de tekniska förändringarna. Medvetenheten fanns således redan då, men politiskt sett har inget hänt…

Läs mer på http://www.publikservice.se/ hos Johan och på Facebook.

Den svenska politiken styrs alldeles för mycket av partiprestige och en ovilja att säga obekväma saker. Alltför sällan är debatten konstruktiv.

Då är det bra att det finns tankesmedjor som vågar utmana normer utan att riskera sina röster.

Nu har Centerpartiet tagit ett mycket konstruktivt initiativ, den så kallade framtidsdialogen. Här öppnas upp för en dialog mellan väljare och politiker på ett berömvärt sätt. Dock kvarstår ju frågan vad det verkligen leder till.

Jag har i alla fall redan tyckt till på webbplatsen om hur man kan få fler ungdomar i arbete. Jag kommer fortsätta tycka till och jag förväntar mig respons. Bara då kan politiken verkligen utvecklas.

Läs mer: SvD, Federley, PL&C, Miljödebatt, Annie, Magnus.

Det finns inga rimliga argument för monarki, men det är samtidigt en icke-fråga. Kungahuset lever på kaffepengar i sammanhanget och kanske dessutom levererar något för detta. AMS däremot kostar 60 miljarder och levererar inget resultat överhuvudtaget.

Men. Hade vi republik, vem skulle då vara president?

Mitt förslag är Leif Johansson.

Leif Johansson är VD för Volvo, ett av Sveriges viktigaste företag som han sköter med den äran. Medan många från den gamla industrin försöker förneka och motarbeta utveckling anpassar sig Volvo till den och driver en miljöutveckling som kommer göra Volvo till vinnare i framtiden. Det är kanske Sveriges viktigaste miljöarbete, ändå är det inget som Leif Johansson moraliserar kring eller koketterar över. Han gör bara jobbet helt enkelt.

Leif är civilingenjör och därmed mer välutbildad än de flesta politiker. Han har erfarenhet från att leda stora bolag framgångsrikt. Han är engagerad i samhällsfrågor såsom miljöfrågor, infrastruktur och hälsa i arbetslivet. Därtill har han ett stort internationellt nätverk.

Lyssna på P1:s lördagsintervju från förra året med Leif Johansson.

Fler kandidater?

Politiken har en beklämmande baksida. Så fort man sätter en politiker på ett uppdrag så klurar de ut idéer som lägger sig i var och ens vardag. Det är i allra högsta grad välmenat, men konsekvensen blir tyvärr sällan bra.

De liberala krafterna i svensk politik talar ofta om att den enskilde ska ansvara mer själv, men ”liberala” folkpartiet är både nu och då inne och vill reglera alltifrån kulturkanon, obligatoriska gyn-kollar, mobilprat i bilen till antal barn i förskolan.

Hoppet står hos Centerpartiet. Men även de rör till det ibland. Nu föreslår näringsdepartementet körkort på sjön. Det är dumt, kostsamt och kommer inte att öka säkerheten. En klar konsekvens kommer att vara att färre kör båt och får chans att uppleva de fina marina miljöerna. Kör färre båt blir det såklart färre olyckor. Men med det argumentet borde vi aldrig lämna sängen.

David Eberhard och senare Svenskt Näringsliv har uppmärksammat att man i vissa tyska och belgiska städer tagit bort mer eller mindre alla trafikregler. Med färre regler tvingas man visa mer hänsyn och se sin plats i trafiken snarare än att blint hålla sig statiska regler. Antalet olyckor har minskat drastiskt.

Det är i dagens regelstyrda samhälle viktigare att följa hastighetsbegränsningarna än att köra trafiksäkert. Reglerna gör oss till inte tänkande. Reglerna förstör det goda omdöme, den omtanke och det ansvarstagande vi bär med oss.

Så länge vi litar på vårt goda omdöme, tar ansvar för oss själva och vår roll i ett större sammanhang gör vi rätt! Det borde politiker lita på.

Att finkulturen föraktar fulkulturen är tröttsamt men något man får acceptera. När finkulturen som ofta är fallet i Sverige finansieras av ofrivilliga bidrag från skattebetalare och fulkultursföraktet fortgår har man gått långt över gränsen.

Lena Endré intervjuas i senaste Fokus där hon allvarligt aspirerar på kulturfascisttopplistan.

”Jag blir så jävla upprörd när jag tänker på att kultur knappt ingår i skolundervisningen längre ”

”Det har aldrig varit så mycket svenska filmer som på Berlinalen i år. Ändå är det nästan inga svenska journalister här, de är alla hemma och bevakar melodifestivalen, som anses mycket viktigare. Det är skrämmande.”

Att svenskarna är större kulturkonsumenter än någonsin är tydligen ointressant. Det är ju inte fiiin kultur de konsumerar. Att Lena Endre levt på skattebetalarnas pengar i 20 år är heller inget hon tackar för.

Till syvende och sist är det bara en fråga om människoförakt. Människorna är för dumma för sitt eget bästa. Men Lena Endre vet bättre.

Det är mycket sorgligt varje gång någon åker på spö. Kanske är det än mer sorgligt om den enda anledningen är att man inte passar in i en förväntad mall. Fredrick Federley fick på ett smärtsamt sätt veta att han inte passade in i någons förväntade mall.

Våld, trakasserier och bara rädslan att inte passa in gör många till fegisar. Det finns så mycket att säga och så mycket att stå upp för. Ändå är det bara ett fåtal som vågar.

Det är upp till var och en att tycka bu eller bä om Fredrick Federleys ideologiska hållning, men att vara en person som stolt vågar stå för sina åsikter är något alla borde respektera. Det är det som är demokrati.

Om fler var som Fredrick skulle vår demokrati vara långt mer vital. Vi skulle vara lösningsorienterade och vilja utvecklas. Kanske skulle något beslut visa sig förhastat, men att inte våga pröva är långt värre.

Antidemokrater har bara makt så länge vi inte säger ifrån. Om vi alla står stolta vinner demokratin.

Läs mer: Fredrick, Johan, DN, Svd.